Oj oj vilken mental berg- & dalbana jag är inne i just nu. Ena stunden uppe i det blå, just do it, sky is the limit, go for your dreams osv för att i nästa sekund skvalpa runt nere på botten av stora tvivel, frustration, tycka-synd-om-sig-själv-i-massor och lite bölande på det. D har det med andra ord inte helt lätt just nu kan jag säga...

Men är det inte lite såhär entreprenörslivet är tänker jag nu när jag sitter här och reflekterar en stund (vilket mitt nya bloggande ger har jag märkt, en stunds reflektion vilket är riktigt riktigt skönt, som någon slags skriftlig meditationsövning). Är ju fortfarande entreprenörs-rookie och har ju precis startat igång en helt ny business och då är det väl såhär det är, ska vara liksom.

Några av veckans höjdpunkter är trots allt att jag äntligen kunnat publicera mitt allra första kvinnoporträtt av inspirationsbruden Elina som driver @drivnakvinnorsnatverkande. Är så glad och tacksam för den otroligt fina respons porträttet fått och att jag äntligen ser framväxten i det jag brinner för allra mest, att inspirera fler kvinnor till att våga gå sin egen väg och följa sina drömmar. 

Läs det inspirerande kvinnoporträttet om Elina här

Övriga höjdpunkter under veckan har annars varit att jag oväntat lyckats få hem lite fler sommarkläder trots Covid-19 och att min fina fina barndomsvän Helena och jag drog iväg ut till Torups slott och fotade en massa nyheter. Så himla fina omgivningar där. Alltså vi har så jäkla kul när vi gör sådant där. Helena och jag har känt varandra sedan lekis så vi kan verkligen varandras sidor och hon är en sån där underbar vän ni vet som bara lockar fram en massa skratt och som man känner sig såå hemma tillsammans med. Helena är helt ny framför kameran. Och jag är helt ny bakom kameran. Men fy fasen vad kul vi har. Vi skrattar så vi nästan kissar på oss (jo men det kom nog en och annan droppe med...), skiter i nyfikna ögon och byter om ute i det fria och bara kör på liksom. Målinriktade som fasen och så firar vi när vi är klara. Så underbart med lite girltime mitt bland allt annat som ska roddas med.

"Strike a pose". Att posera och fota är nytt för oss båda, men shit vad kul vi har när vi gör det! 

Förlösande skratt, fy fasen vad det är härligt! 

En av mina allra bästa väninnor som jag känt sedan lekskolan, Helena. Så fin på alla sätt och vis! Här har vi lyckats vara lite seriösa.

Har även hunnit med att städa undan lite här hemma. Fasen vad det sett ut ett tag alltså. Men den förlorade strukturen och den här konstiga bubblan vi alla lever i just nu har gjort att jag tappat all inspiration till att fixa i hemmet, har bara inte orkat ta tag i det där. Men nu så. Uppdaterat med lite nya kuddar från IKEA, röjt i trädgården och fixat lite. Känns bra.

Och så har vi gjort familjeutflykt igen. Vi har kommit överens om det. Att vi ska ut i naturen varje helg och bara njuta av varandra och av att vara ute i det fria och supa in all härlighet som knoppar ut just nu. Och det är så jäkla gött. Denna gång blev det cykelutflykt då äldstingen fått en ny cykel så vi packade picknick-korgen, fyllde cykelvagnen (älskar Thule Chariot från min fd arbetsgivare, sväljer allt man behöver ha med sig och lite till och vi har både jogginghjul och skidor till) och drog till Klagshamns-stranden. Solen sken, fåglarna kvittrade, alla vi mötte var på glatt humör och hälsade och log stora härliga leenden, barnen ploppade stenar i oändlighet och familjefriden var på topp. Så klart fick D punka när vi skulle cykla hem så det slutade med att jag erbjöd mig att gå hem med hans cykel och så fick de cykla hem i förväg. Så fick man en extra prommis där i solskenet. Vilket bara var härligt. Ja förutom att jag blev så satans kissnödig på hemvägen som blev värre och värre ju närmare dörren man kom. Precis som när man var liten, någon som kommer ihåg? Så cyklade sista biten hem på bara fälgen. Vet att det ska man inte göra. Men nöden har ingen lag.

Veckans lågvattenmärken är ganska många, som tex att den där webbshoppen fortfarande inte vill bli kompis med de andra integrerade systemen så snacka om att man slitit sitt hår och haft mardrömmar denna vecka...lagersaldon är inte synkade, man blir kastad mellan olika IT-grekiska som man inte begriper och blir ännu mer frustrerad av all tid som måste läggas på det där när man har 1000 andra grejer som ska göras. Som ställdes på sin spets då minstingen blev kräksjuk på onsdagsmorgonen och planerna fick ställas om. Men f-n också, har inte tid med det OCKSÅ...! Men det är så klart man har. Och fick tid till att bara vara med minstingen (som var pigg som en lärka resterande dagar). Som jag njöt till fullo av. Och han med verkade det som. Men oj vad jag har åkt mental berg- och dalbana i allt detta. Långt ner med stora tvivel om vad fasen jag gett mig in i, hur i h-e man når ut med sitt nya varumärke, dagar som passerat utan en enda ny order, fabriken som stängts ner pga Covid-19 och all ovisshet kopplat till det. Och så dåligt samvete för jag inte hunnit med en massa grejer, ligger efter med en massa från konsultbolaget, inte varit tillräckligt närvarande för familjen de senaste veckorna...You can go on and on...och så mitt i all mental stress brister det på fredagskvällen och jag storbölar i famnen på D mitt i grillningen och fredagsmyset. Äldstingen undrar vad som står på och plockar blommor och gör en glitter-teckning med hjärtan på till sin mamma för att hon ska bli gladare. Vilket självklart får mig att böla ännu mer och hulka ännu högre för att jag älskar honom så jädrans mycket. Tror hela kvarteret hörde mig och undrade vad som stod på.

När en "kräksjuk" kille inte få gå till förskolan på 48h och är pigg som en lärka, ja då går man till skogen och klättar upp till kojan. #mammalivet

Och så går man och fiskar lite i dammen.

Och så går man på grodjakt så klart!

Men det var nog precis vad jag behövde. Få böla lite. Öppna upp ventilen. Lätta på trycket. Det känns alltid så mycket skönare efteråt eller hur. Och dagen efter sken solen igen, både ute och inombords. Och perspektivet kom tillbaka. Vad som är viktigt på riktigt. Hur mycket man har att vara tacksam över. Och hur mycket jag älskar livet.

Ta hand om er hör ni! Livet är skört och det gäller att ta vara på exakt varendaste liten sekund!