Entreprenörstankar

Entreprenörstankar

Va! Har det redan gått 3 månader sedan lanseringen av mitt nya bolag???

Mmm, tydligen har det det. När mannen häromdagen informerade mig om att det var 3 månader sedan jag öppnade min webbshop höll jag på att smälla av. Känns på riktigt som om det var förra veckan. Eller kanske förra månaden men allt känns fortfarande så himla....nytt. Overkligt och nytt. Är ju nybörjare på precis allt. 

Ni som hängt med ett tag vet ju att jag är helt ny både in i modebranschen och att jobba med kläder. Jag är även nybörjare på att driva E-handel, att vara aktiv på sociala medier, att blogga, att jobba med försäljning & marknadsföring...och typ allt annat som har med det här företaget att göra. Jag är en gammal supply chain nörd som hoppade av mitt gamla arbetsliv för 1,5 år sedan. Ni som vill veta mer om bakgrunden till starten av New Odd Things kan läsa om det här

Ni är så många där ute som varit nyfikna på hur det går med allt i en sådan här uppstartsresa, särskilt med tanke på dessa tider. Så jag tänkte dela med mig av lite tankar, reflektioner och erfarenheter såhär en bit in i det nya företagandet och hoppas kunna bidra med något tips till er som kanske går i egna starta-eget-tankar eller som bara är nyfikna.

Precis någon vecka innan jag skulle lansera New Odd Things slog vårens stora händelse till. Japp, Corona. Och jag som hade gjort upp storslagna lanseringsplaner med bl a ett större event på Beyond Us inne i centrala Malmö, inbokade nätverksträffar med olika kvinnonätverk där jag skulle få möjlighet att berätta om min resa och visa upp mina kläder och dessutom ragga säljambassadörer för kommande satsning på homeparties fick innan jag ens hunnit börja tänka om. Helt och hållet. Alla event blev så klart inställda och homeparty ville ju ingen ha. Vår fabrik i Turkiet fick några veckor in i Corona-stormen stänga ner och ingen visste hur det skulle bli. Med någonting alls. Samtidigt hade jag investerat en hel del pengar, tid, blod, svett och tårar och stod startklar att dra igång min lilla webbshop. Utan att veta om jag skulle få några kläder att sälja utöver de få futtiga plagg jag hade hunnit få hem.

Men jag hade liksom inget att förlora. Allt var klart. Och ingen visste ju hur länge Corona skulle hålla på. Så jag tänkte att vi kör ändå. Och så får vi se. Och 3 månader senare kan jag konstatera följande:

På sätt och vis var det bra att bara köra på i ovisshet. Hade ingen möjlighet att göra upp någon plan och det har varit både jobbigt och frustrerande att inte ha något ramverk att hålla mig till. Samtidigt ser jag nu i efterhand att det nog mest varit positivt då jag gick all in utan några som helst förväntningar eller förhoppningar på någonting utan fick hela tiden anpassa mig efter omständigheterna. Och så är det fortfarande idag. Som gammal corporate-tjej med vana av struktur, planering och ordning & reda har det nog underlättat entreprenörs-starten då jag bara fick kasta mig ut och köra på istället för att göra upp planer som kanske inte kunnat fullföljas med besvikelse som följd.

Apropå att köra på. Det är nog det svaret jag använder oftast när folk nyfiket undrar hur jag gick tillväga med att ge mig in i något nytt som jag inte visste så mycket om på förhand. När folk undrar hur tänkte du egentligen? "- Jag bara körde på" svarar jag. Och det är nog lite det som gäller när man ska starta eget. Att våga ta det där steget och bara tuta och köra. Innan allt är perfekt. Innan allt är klart. Innan allt är avcheckat. För det blir liksom aldrig riktigt perfekt, det blir aldrig riktigt klart och allting blir aldrig någonsin avcheckat. Det är alltid något oförutsett som inträffar, det är alltid något nytt som ska fixas och checkar man av något på listan så har det poppat upp 15 nya to-do's. Och så är det ju att driva företag. Men om man bara vågar ta steget och kör på så får man fixa det som poppar upp längs vägen, lära av sina misstag och gå starkare mot nästa mål istället. Ok jag kanske körde på lite väl naivt där i början kanske jag ändå måste erkänna. Hade verkligen inte planerat lanseringen på något sätt alls när alla ursprungsplanerna stöptes omkull. Men var så otålig på att köra igång och allt var ju så ovisst ändå. I efterhand har många sagt till mig att det var modigt och vågat istället för naivt och det ligger kanske faktiskt något i det ändå. Gäller som sagt att våga fastän alles inte är perfekt.

Och att köra på och släppa alla hämningar är något jag fortfarande övar på. Att våga släppa sargen. Någon frågade om det inte fanns en tröskel att kliva över ändå när det gällde att börja ta bilder och filma sig själv och lägga ut det på sociala medier. Jomen alltså skojar ni? Herrejisses vilken tröskel där fanns. Och finns fortfarande. Långt ifrån bekväm med att lägga ut bilder på mig själv men börjar bry mig mindre och mindre faktiskt. Det gäller som sagt att våga och vem bryr sig egentligen...? Tror verkligen ingen bryr sig om jag apar mig framför kameran och lägger ut en bild på en färgglad klänning då och då. Men kanske jag har heeelt fel 😁

Allt tar längre tid än vad man räknat med. Jamen shit vad mycket tid som gått åt till olika saker i den här uppstarten. Att snickra ihop en webbshop, "hur svårt kan det va",  tänkte jag när jag gick in i detta. Att få de olika systemen att hänga ihop och integreras med varandra räcker väl med att bara...installera något eller? Typ så. Men inser att allt tar mycket längre tid än man räknat med. I alla fall för mig som gör allt för första gången och inte är van användare på någonting. Att testköra olika case och systemintegrationer och få allt på plats med de sista finjusteringarna tar längre tid än vad man tror så det skulle jag nog rekommendera att lägga lite mer fokus på och ha med i planeringen från start. Bara nu häromveckan uppdagades till exempel att det inte gick att göra några beställningar på en del Iphone- & Ipad-modeller och det hade jag inte haft en susning om. Undrar hur länge det varit sådär...? 🙄 Antagligen sedan starten...Så då gick en vecka till att försöka på rätsida på det där.

Att göra för första gången ja. När man är ny på saker tar ju allt så galet lång tid. Jag kan sitta och pilla i evigheter med att försöka få till en snygg bild med en text på som tar minst 3 gånger så lång tid för mig som för någon som jobbat med det under en längre tid. Men jag gillar verkligen att allt är nytt, det är sådan personlig utveckling och man lär sig så himla mycket samtidigt. Och så vill jag sätta mig in i hur olika delar faktiskt funkar själv och inte bli så beroende av någon annan när jag vill ändra på något på hemsidan till exempel. Eller om jag vill dra igång en kampanj en onsdag kväll. Det är nog lite hur man är som person, men jag ser det som en fördel att jag nu själv kan testa mig fram till olika sätt och lär mig hur systemen fungerar och börjar få koll på sådant jag inte kunde något alls om innan. Men tiden, ja ibland önskar man att man hade fler timmar på det där dygnet...

Alltså jag blev så full i skratt när jag pratade med mannen som är i Stockholm för tillfället och en släkting till honom hade frågat lite om New Odd Things. Släktingen hade undrat vem som tog alla foton som lades ut på sociala medier. "Det gör Hanna", svarade mannen. Och sedan hade samtalet fortsatt ungefär i den här stilen; "Vem är det som jobbar med hemsidan och uppdaterar den och så då?" - Det gör Hanna. "Vem lägger till de nya produkterna och så då?" - Det gör Hanna. "Vem är det som tar fram alla kläderna och bestämmer hur de ska vara och får hit dem till Sverige då?" - Det gör Hanna. "Vem är det som skriver ihop och skickar ut de där nyhetsbreven man får om man prenumererar?" - Det gör Hanna. "Men vem tar hand om alla ordrar, beställningar, fakturor, betalningar och annan sådan där administration då?" - Det gör Hanna. "Vem tar fram olika marknadsföringsmaterial och vem sätter priser och sådant där på alla plaggen med bilder osv då?" - Det gör Hanna". Osv osv. Och herrejisses snacka om att vara mångsysslare. Man gör verkligen allt allt, precis allting själv. Skitkul samtidigt som det är grymt mycket jobb. Alltså svinmycket. Mycket mycket mer än vad jag trodde. Och slitsamt. Och kräver en gedigen insats kan man väl säga...🙈

* Men varför tar hon inte in hjälp då? undrar ni kanske då. Anlita någon som fixar...? Jo det var ursprungstanken från början. Men så kom Corona och allting blev lite upp- och nervänt. Då fabriken fick stänga (som tack och lov är öppnad igen) är jag bara glad över att jag inte lagt ner dyra pengar på att ta fram en massa material på något man ändå inte kunnat använda sedan. Alla kläder har i princip blivit försenade och en hel del blivit totalt cancellerade. En del plagg som skulle kommit i slutet av april dimper ner nu i början av juli. Då våren ju är över för längesedan och innan man fått hem plaggen är REAn i full gång hos konkurrenterna. Och lite sådär är det fortfarande. Ostrukturerat. Och det är nog ofta så i en uppstart. Men lite skönt samtidigt. Får jag för mig att ta in någon ny klänning som jag kanske inte tänkt från början gör jag det. Lär mig från alla fina kunder vad som funkar och vad som inte funkar. Lär mig vilken min målgrupp är samtidigt som jag är helt fri och flexibel att göra lite som jag vill. En härlig känsla. Dessutom har jag ingen budget kvar att ta in extern hjälp för tillfället så det löser ju sig själv...🤩 Visst hade det varit suveränt och säkert mycket proffsigare om man kunde tagit in en professionell fotograf och etablerade modeller osv för alla bilder. Men samtidigt har det också blivit uppskattat att vi gör det själva. Det blir naturligt. När jag får en försenad leverans ringer jag min kompis och vi drar till stranden och fotar. Eller så frågar jag grannarna om vi kan dra ihop ett gäng som vill vara med på foton. Vanliga människor. I vanliga omgivningar. Och vi skrattar och har kul och får umgås lite samtidigt. Flera flugor i en smäll!

Här följer några bilder på mina fina väninnor och grannar, visst är de supervackra och superfina??? Om du gillar något de har på sig går det att klicka på bilderna så kommer ni till plaggen direkt.

* Höga ambitioner är suveränt. Och shit vilka ambitioner jag hade när jag startade. Och har så klart fortfarande! Men inser att man kan inte göra allt samtidigt. När jag lanserade skulle jag blogga minst en gång i veckan om olika ämnen för att ge inspiration inom olika områden, jag skulle skapa ett kvinnonätverk med våra egna fysiska träffar där vi skulle ge varandra inspiration, boost och pepp, jag skulle ha eventträffar och jag skulle gud vet allt. Men tiden räcker inte till!  Så har sänkt ambitionerna för stunden och tar ett steg i taget. Och inser förskräckt att det här är första blogginlägget sedan april månad. Men så får det vara just nu. Hinner bara inte med mer än så och jag vill hålla länge. Så man får vara snäll mot sig själv också fastän man jobbar hårt mot uppsatta mål. 🌸

* Att få ihop livspusslet. Det var ju det jag ville, få mer frihet och flexibilitet när jag sa upp mig för 1,5 år sedan och startade mitt första konsultbolag. Ville få mer tid att spendera med barnen och familjen. Men får man verkligen det när man drar igång ett nytt bolag såhär på egen hand? Det var som en väninna sa till mig igår när vi sågs över ett glas vin; "Men alltså jobbar du inte myyycket mer än du gjorde innan och då jobbade ju du jäkligt mycket innan...?" Jo, så är det nog. Jag jobbar typ hela tiden. Jämnt och ständigt. Så kanske det blir mer jobb än tidigare. Men ändå på mina egna villkor. När och hur jag vill. Och det är det som är den stora skillnaden. Friheten. Och flexibiliteten. Men ska erkänna att det är svårt att stänga av och bara vara helt off. Ledig. Så det ska jobbas på denna sommar. 🤓


* Men försäljningen då? Hur går det med själva klädförsäljningen undrar ni kanske. Alltså jag måste säga att jag är helt överväldigad att jag trots allt fått sådan respons på mina kläder. Hade inte alls väntat mig det utan gick in i det här ganska blanko och med mer eller mindre inga förväntningar. Men nu ser jag att ni har börjat hitta hit och det är fullkomligt fantastiskt. 😍 Visst är det kämpigt att nå ut, det ska jag inte sticka under stol med. Och konkurrensen är mördande. Men man får kämpa på. Jag har till exempel haft några Öppet Hus hemma i trädgården för att försöka få spridning på mitt klädmärke i näromgivningen samtidigt som jag fått sponsra en hel del inlägg i digitala kanaler. Och försöker etablera en del samarbeten här och var. Så visst är det mycket arbete för att nå ut, helt klart. Utan aktivitet = noll försäljning. Men jag kämpar på och har till och med fått in några återförsäljare runtom i landet som visat intresse för att börja sälja mina kläder vilket ju bara är helt...galet. I dagsläget är vi 6 återförsäljare som säljer mina kläder i Skåne, Stockholm och Dalarna och det är ju helt fantastiskt. 🙌 Det är något jag inte alls hade med i planen när jag startade det här klädmärket, men som med så mycket annat får man tänka om när det dyker upp nya möjligheter. 

Planen och drömmen framåt är ju att helt kunna leva på det här och säga upp alla mina konsultuppdrag jag fortfarande jobbar med parallellt, i mitt andra bolag. Drömmer om att kunna ha ett riktigt showroom som inte behöver vara i trädgården där man blåser omkull eller ha alla kläder liggandes & hängandes i ett översvämmat gästrum (tur Corona satt stopp för övernattande gäster för tillfället 😅) och att få igång det där med homeparties som ändå var ursprungsplanen i kombination med att kunna bjuda in olika gästföreläsare och samla härliga tjejer för inspirationsföreläsningar, boost, pepp, bubbel och shopping. 

När jag tänker tillbaka vet jag nog egentligen inte riktigt vad jag förväntade mig när jag drog igång. Hade nog inga direkta förväntningar överhuvudtaget men hade fått en fix idé om att det här ska jag göra så nu kör vi. Punkt. Och nu är det bara så härligt att få vara igång. Äntligen. Och har fått träffa såna fantastiska människor som jag aldrig skulle ha träffat om jag inte dragit igång detta. Har fått lära mig att gå låååååångt utanför komfortzonen med en utvecklingskurva därefter. Är det mycket jobb? Ja, svinmycket. Är det en dans på rosor? Nej verkligen inte, ingenting är enkelt utan det är bara att kavla upp ärmarna och köra. Om jag tvivlar på mig själv och hur allt ska gå? Hela tiden med jämna mellanrum, som med så mycket annat här i livet.

Och inte vet jag hur det här kommer gå eller var jag landar. Det enda jag vet är att om man inte försöker händer absolut ingenting. Du rör dig inte en millimeter. Och just nu lever jag mitt i min egen dröm och ser hur saker och ting börjar byggas upp från grunden. Mycket slit, hårt arbete, många sena nätter men värt det alla gånger. 🙌

Och vet du vad, om det inte funkar eller om man skulle tröttna kan man alltid göra något annat en annan dag. Det är faktiskt inte större än så.

Så vad jag vill säga med detta blogginlägg är egentligen att kan jag kan du. 👊 Våga följa dina drömmar och se vart det tar dig. Vi lever en gång och jag har sagt att jag vill leva det liv jag trivs med och valt själv, inte det som förväntas av omgivningen. 

Ta hand om er där ute så hoppas jag vi ses snart igen 💋