Sommaren 2020 öppnade jag upp min trädgård för pop-up butik där jag bjöd in mina kunder att prova, känna på och shoppa mina kläder. Någon dag efter allt ståhej kontaktades jag av Inger som undrade om hon kunde få kika på mina klänningar på plats. Självklart svarade jag och några dagar senare kom Inger på cykel, med ett stort leende på de knallröda läpparna och en sådan energi som smittar av sig på de hon möter. Redan där fångades jag av Ingers livsglädje och pondus. Minns att jag tänkte vilken otroligt häftig kvinna detta är. Vidare berättade hon om hur hon nästan bara klär sig i klänningar, hur hon just då kämpar mot sin bröstcancer och tog av sig sin huvudbonad för att visa mig sitt avfallna hår och hur mån hon är om det goda i livet. Ja ni förstår vilket starkt intryck denna kvinna gjorde på mig.
När jag nästan ett år senare frågar Inger om hon kan tänka sig ställa upp på ett powerporträtt återkommer hon med sin självbiografi. Och vilken livsberättelse sedan! Med rötterna i Skånska Hyllstofta utanför Perstorp har Inger rest både Sverige och jorden runt. Hon har drivit förändring inom svenska Försäkringskassan och arbetat som förtroendevald inom Försäkringsanställdas förbund i 18 år. Alltid med sitt röda läppstift som signum och ett fantastiskt driv. När vi ses igen för fotografering och samtalande har håret växt ut och hon har blivit friskförklarad från cancern och njuter av pensionärslivet på kolonilotten i Malmö. Om än med en längtan till livet efter Corona. Möt Inger Lindholm och ta del av hennes livsresa!
Power porträtt: Inger Lindholm
Inger har hunnit med otroligt mycket under sina 72 år. Men det som lyser igenom starkast vid ett möte med Inger är hennes positiva och nyfikna syn på livet. Inger går sin egen väg, njuter av mötet med människor längs vägen och drivs av den påverkan hon har på sin egen och andras tillvaro.
Häng med när vi får följa med Inger på hennes livsresa och ta del av hur hon bekämpat sin bröstcancer mitt under rådande pandemi.
Hennes rötter finns i den Skånska myllan, uppvuxen i den lilla byn Hyllstofta mellan Perstorp och Klippan tillsammans med sin äldre bror och föräldrar. I ett hem där mat odlades och togs hand om, djur föddes upp och tillagades, och där husets dörr alltid stod öppen för såväl grannar som luffare. Telefonsamtal sköttes genom telefonnissorna nere i byn och på födelsedagen fick Inger själv välja tårta. Det blev mockatårta varje år. Där växte hon upp, med en mamma som var husets chef och ett jordgubbsland som levererade färska bär till Findus om somrarna. Och så fort någon kom på besök fick man frågan “vill du ha kaffe?”.
Inger visste tidigt att hon ville jobba på kontor. “Som barn drömde jag alltid om att få jobba på kontor. Det var olika små skrifter som kom i brevlådan eller som kom med reklam; det kunde till exempel vara en almanacka från Lokalföreningen som jag när jag bläddrade i på olika sätt fantiserade om att jag var kontorist.” Efter realexamen studerade hon vidare på en kontors- och handelsskola i Åstorp, en tid hon ser tillbaka på med glädje och goda minnen.
Som 17-åring började hon sitt fasta arbete, efter att hennes mamma och dennes granne skrivit ihop en ansökan på skrivmaskin för ett arbete på Försäkringskassan i Klippan. Lönen specificerades på en handskriven gul lapp varje månad, 863 kronor i månaden innan skatt. Den första lönen gick oavkortat till en fin handväska. Som 18-åring träffade hon en kille, tog körkort och köpte sin första bil. En Volkswagen Bubbla årsmodell 1959 för 100 kronor. Hon och killen förlovade sig, skaffade lägenhet och senare hus, och reste till både Kanarieöarna och Gambia. Samtidigt arbetade hon på Försäkringskassan i Klippan och Ljungbyhed.
Men så i början av 70-talet blev Inger allt mer intresserad av möjligheten att påverka arbetsplatsen.
“Det blev olika fackliga utbildningar och sedermera ny kärlek. Minns att jag kom hem en fredagskväll efter en längre facklig kurs via Landsorganisationen LO på Brunnsvik i Dalarna och gjorde slut med min pojkvän. Jag fixade snabbt en ny lägenhet och nästkommande fredag flyttade jag mitt pick och pack. Så enkelt var det då (1973) att få en fin lägenhet mitt i centrala Klippan.”
Den nya kärleken, Lennart, bodde i Göteborg och efter en tids pendling packade Inger Bubblan full och flyttade till Hisingen. Hon fick nytt jobb på Försäkringskassan i Göteborg, med uppdrag att utbilda medarbetarna på kontoret i datoriseringen. Parallellt växte intresset för den fackliga organisationen allt mer och 1977 valdes hon till ordförande.
“Det var nästan 300 medlemmar på mötet, tre som ställde upp och jag fick en övervägande del av rösterna, mer än 290. Ett uppdrag som var på heltid och jag blev tjänstledig för min tjänst som då var utbildningsassistent.”
Det blev starten på Ingers 18 år som inom Försäkringskassan. Hon var med och protesterade på Gustav Adolfs Torg i Göteborg när kontanterna skulle försvinna från Försäkringskassan, då var även SVTs Rapport på plats. Vidare var hon med och stämde arbetsgivaren för brott mot Medbestämmandelagen, då fick hon vittna i Arbetsdomstolen och vann. Mellan 1982 och 1993 fick Inger hålla i klubban vid förbundsråd och kongresser när diverse förslag skulle behandlas, en uppgift hon fick mycket beröm för sitt sätt att bemästra. Hon har suttit i centrala löneförhandlingar med Statens Arbetsgivarverk, rest Europa runt i sitt uppdrag, gått Första Maj-tåget varje år och samtalat med diverse politiker genom åren. Samma period blev hon också mamma till Robin och skulle senare skiljas från Lennart.
Hon minns tillbaka på tiden som förtroendevald med fantastiska minnen i ryggsäcken. Sena nätter med middagar och gott sällskap, resor till både Holland, Frankrike och Luxemburg och all den utveckling hon varit med och bidragit till.
“Alla kongresser avslutas med fest och middag. Jag har varit i Stockholms Stadshus flera gånger. Och det är precis som vid Nobelmiddagarna. Jag har dansat i Gyllene Salen till fantastiska orkestrar. En gång var kongressmiddagen på Grand hotell. Tacksam för att ha fått uppleva lite av denna flärd.”
Efter en semester med Robin till Arguineguin 1994/1995 beslöt sig Inger för att avsluta med flaggan i topp och lämnade sina fackliga uppdrag. Under de senaste 18 åren hade hon då varit ordförande samt ledamot i Förbundsstyrelsen och genomfört en del centralt partsarbete. Under dessa 18 år hade hon varit tjänstledig från Försäkringskassan och blev erbjuden 3 olika roller när hon bad att få komma tillbaka.
“Naturligtvis fick jag då beslutsångest. Ett av uppdragen var inom ett område som jag definitivt var helt främmande inför. Jag pratade med en väninna och hon sa ”Om du varit man skulle du aldrig tvekat”. Så typiskt kvinnligt att inte tro på sig själv. Jag tänkte väl till slut ungefär som så att jag får pröva, går det inte så går det inte.”
Om du varit man skulle du aldrig tvekat. Så typiskt kvinnligt att inte tro på sig själv.
Jag tänkte väl till slut ungefär som så att jag får prova, går det inte så går det inte.
Det blev totalt 49 år på Försäkringskassan, inom olika områden och positioner. En tid som Inger ser tillbaka på med glädje och tacksamhet. Framförallt en tacksamhet över att hon alltid haft chefer som trott på henne.
Ja, mycket har Inger hunnit med och när hon ser tillbaka finns det inget hon ångrar. Inger är en person som ser möjligheter istället för hinder. När hon lämnade arbetslivet tog hon tag i sin hälsa, fyllde garderoben med klänningar och satte guldkant på tillvaron genom att besöka modevisningar, såväl ensam som med vänner. Hon har alltid varit modeintresserad och älskat klänningar. Hennes engagemang brinner dock lika starkt nu, som den gjorde i början av karriären.
“Jag är medlem i 1,6 & 2,6 miljonerklubben, en ideell kvinnohälsoorganisation som arbetar för kvinnors hälsa. Det har varit många olika aktiviteter här i Malmö med kända föreläsare och underhållare och som alltid avslutats med en god middag. Sen är jag även medlem i ett par vängrupper där jag träffat många trevliga människor. Både kvinnor och män.”
Jag frågar Inger vart hon bott mer än i Göteborg, och konstaterar snabbt att hon haft sina fasta punkter först i Hyllstofta som barn, i Göteborg under första delen av sin karriär och i Malmö under den senare delen av sitt liv. Men i jobbet reste hon över hela landet, med frekvent pendlande till Stockholm. Och privat har hon njutit av att se världen, ibland ensam, ibland med familjen och ibland med vänner. När hon ser tillbaka är det Rhodos, Madeira, Nice, Marocko och Gambia som lyser starkast. Även om dessa bara är några utav alla de platser hon besökt.
“När vi var i Singapore bodde vi på flotta lyxhotellet Marina Bay Sands. Och jag har badat i poolen på våning 54. Sagolikt vackert och ett oförglömligt minne.”
Efter Singapore blev det fler resor bland annat till Bali. Dessutom har Inger och hennes familj för trevlig vana att besöka restauranger med utmärkelser, såsom i White Guide och restauranger med en eller två Michelinstjärnor. Guldkant på tillvaron helt enkelt. Något Inger alltid värderat högt.
Vem var du för 5 år sedan? Vad drömde du om då?
“När jag gick i pension
hade jag ett par drömmar och förväntningar. Det var att ha mer tid för socialt
umgänge och att kunna resa. Och de har båda med råge förverkligats.
Om jag tänker efter är just socialt umgänge något som i mitt fall var eftersatt. Säkert är det inget jag är ensam om att känna. Jobbet tar ofta mycket kraft. Dock var vi ofta ute på konserter, teater, musikarrangemang etc. men det var oftast bara vi två.
Under hela 2019 skrev jag om att både jag och min man gjorde flera resor. Det kändes som om vi ständigt var på resande fot. Resväskorna fick stå framme eftersom det snart var dags att resa igen. Sista resan var i januari 2020 då vi reste till Thailand. Under den resan hörde vi en hel del om Wuhan och Corona, det var många gäster på hotellet från Kina inför det kinesiska nyåret.”
Sedan den resan har allting ställts in, såväl resor som möten med de olika organisationer som Inger är engagerad i. Nu längtar hon efter att få packa resväskan igen!
Under våren 2020, mitt i brinnande pandemi, konstaterade man att det fanns tumörer i Ingers ena bröst och hon behövde genomgå operation. Att bli sjuk under pandemin innebär att samtliga läkarbesök och behandlingar behöver genomgås utan sällskap av familjemedlem. Men trots att hon erbjöds kurator, tackade hon nej fast besluten om att klara det själv.
“Jag vill hävda att jag är stark. Framför allt med
stöd från min familj”.
Mitt under pandemin fick Inger det tuffa beskedet att man hittat tumörer i hennes ena bröst och hon behövde genomgå operation. Det var bara att ta tjuren vid hornen och ge sig in i allt vad behandlingar och medicinerande hette.
Du har sedan ditt cancerbesked varit öppen med din sjukdom och delat med dig av din resa. Hur kommer det sig?
“Jag har alltid gillat att skriva. Och så började det, jag bestämde mig för att nu ska jag lägga ut min berättelse på Facebook och Instagram. Samtidigt som det fick bli min dagbok där jag själv kunde gå tillbaka för att läsa vad som hänt, då det var lätt att glömma.”
Hon kallar skrivandet för en slags självterapi som hjälpte henne bearbeta allt som hände. I samma stund bestämde hon sig också för att försöka vända allt det negativa till något positivt.
Cancerbeskedet ledde till flera operationer, cytostatikabehandlingar, strålning och läkarbesök. Trots det känner hon sig skonad från några större biverkningar och har istället ägnat stor tid åt bakning och matlagning.
“Jag har fortsatt att måla mig med mitt röda läppstift som är mitt signum och klätt mig fin i olika klänningar. För mitt självförtroende var detta viktigt. Det hände flera gånger när jag var på sjukhuset att de sa “vilken fin klänning du har”.
När hon fått det första beskedet av läkaren våren 2020, ringde hon upp sin son som efter att chocken lagt sig sa till henne att mormor som ju hade bröstcancer på 80-talet blev 95 år gammal. Och det fick hon minsann slå! Stödet från vänner och familj har varit en stor del i Ingers tillfrisknande. Hon själv ser tillbaka på tiden med tacksamhet över att det “bara” var bröstcancer och är förvånad över att hon hanterade hårlösheten så som hon gjorde. Inger som tidigare fixat mycket med sin frisyr tyckte först det var tufft att tappa håret. Hon provade ut en fin peruk som skulle ersätta det tappade håret. Men på vägen hem bestämde hon sig för att ta bort det hår hon hade kvar. Sedan dess har peruken använts vid två restaurangbesök och Inger har istället anammat sin nya look.
“Jag tycker själv att jag var snabb på att acceptera mitt nya jag. Det kändes också skönt att höra från mina närmaste och vänner som såg mig att de tyckte jag var fin utan hår, att min nya look i turbaner och dylikt klädde mig. Och jag tyckte på något sätt också detsamma. Det var nya drag som plockades fram. Och med mitt signum det röda läppstiftet så klart”.
Idag är Inger friskförklarad från sin bröstcancer och efter att ha druckit alkoholfritt under hela cancerperioden firade hon med champagne och hemlagad fisksoppa. Hon hämtar inspiration och styrka i promenader och cykelturer och gillar att baka och laga mat. Gärna “nostalgirätter”, en nyfunnen hobby hennes man är mycket lycklig över. Sedan ett par månader tillbaka har Inger också börjat träna regelbundet, både på egen hand men även med personlig tränare.
"Jag lade alla korten på bordet och sa till min tränare att jag är ett stort renoveringsobjekt. Och jag är så nöjd över att jag tagit det beslutet. Träningen både stärker mig fysiskt men jag mår också så bra psykiskt av rörelse."
Jag har alltid gillat att skriva.
Och bestämde mig tidigt för att dela med mig av min cancerresa.
Det fick bli lite som självterapi och det hjälpte mig att bearbeta allt som hände.
Var tror du att du är om 5 år?
“Jag tror att jag bor kvar i Malmö men det kan också vara så att jag under perioder vistas i ett annat land. Kanske att min son har ett boende någonstans i världen dit jag och min man kan vistas under en kortare period.
Som jag känner idag vill jag inte lämna Sverige för gott.”
Inger ser tillbaka och gläds åt minnen och är tacksam för allt hon varit med om.
Vad skulle du vilja skicka med till andra drivna kvinnor som läser detta powerporträtt?
“Att vara öppen för nya människor och kontakter! Alla har sin historia och något att ge. Känsla och kunskap om andra människor berikar. Det behöver inte vara personer som du känner att du vill umgås med men bara att sitta ner och prata en stund, det ger så mycket. Min man brukar säga ”du babblar med alla”…och det är nog ett kännetecken om mig som är passande."
"Le! Det får mig att känna mig lycklig och jag vet att det smittar."
"Jag vet att jag har ett öppet sinne, att jag gärna lyssnar på andra. För oavsett om den personen kanske inte är min favorit så är andras berättelser alltid något som berikar. Att lyssna är att upptäcka och förstå andra människor."
"Le! Och du får ett leende tillbaka!”
Och visst är det så, att leenden smittar av sig och ju mer du ler desto fler leenden du får tillbaka. As simple as that.
Vad tycker du om New Odd Things kläder?
”Jag älskar dem! Jag använder nästan bara klänningar och jag älskar att få bära färg! Det stämmer att vi kvinnor behöver ta mera plats både i vardagen och i arbetslivet och jag älskar att New Odd Things kläder har just det, roliga mönster och färg man blir glad av. Dessutom är kläderna väldigt sköna att bära. Det blir garanterat fler klänningar därifrån och jag har även tipsat mina väninnor om de fina kläderna som jag vet att de också varit väldigt nöjda med.
Ja Inger är verkligen en sann inspiratör och vi är så glada att vi fick möta henne då hon kom med sin cykel för nu snart 1,5 år sedan. Och att vi fått ta del av Ingers berättelse som hon så frikostigt delat med sig av. Tänk vad inspirerande att få ta del av livsresor som denna.
På frågan om vad Ingers 5 bästa råd är för att hantera ett cancerbesked svarar hon att hon inte har direkt tips då det säkert är olika för olika individer, men hon delar gärna med sig av vad som fungerat bra för henne.
Ingers råd för att hantera ett cancerbesked:
1. Om du gillar att skriva så gör det. Det hjälper att få ur sig sina tankar och känslor.
2. Var inte rädd att berätta för andra "Jag har fått bröstcancer". Cancer är en osynlig sjukdom, den syns inte. Och någonstans hörde jag att hälften av oss någon gång i livet får cancer.
3. Jag har ofta spontant lyft på mössan och det har känts bra för mig. Att inte skämmas.
4. Om du känner att du behöver stöd, ta emot den erbjudanden du får om hjälp, stöd och stöttning.
Vi tackar Inger för sin frikostiga berättelse och hoppas vi får njuta av fler resor och äventyr inom kort!
Text Inger Lindholm/Hanna Notmeijer/Identiteit Foto Hanna Notmeijer
Le mer!
Det får mig att känna mig lycklig och jag bet att det smittar.
Le och du får ett leende tillbaka!
